midenstrands andliga blogg
Jag får besök av mina döda katter
Marilyn, Oskar och Fredrika
Mina tre kattbarn Fredrika, Marilyn och Oskar föddes i början av 1980-talet och dog i slutet av 1990-talet, djupt saknade och sörjda efter många år tillsammans med mig. Marilyn blev 19 år och Freddie och Oskar 15. De var min familj, mina barn, mina allra mest älskade varelser på denna jord. Jag ville på inga villkor "skaffa nya katter", som min omgivning uttryckte det, för inga andra katter kunde ersätta mina tre barn.
I mars 2013 vaknar jag strax efter klockan fem på morgonen av att någonting varmt, mjukt och mycket levande rör sig under min hand, och jag vågar knappt tro mina ögon när jag ser att det är Marilyn som ligger där bredvid min huvudkudde. Jag klappar henne och hon försvinner inte!! Jag kan njuta av beröringen och av hennes närhet. Så kommer Freddie, hon kliver upp på min kropp och kommer fram och slickar mig på munnen och jag tror inte det är sant, jag jublar inombords av lycka och tänker att jag vill ta kort på dem men undrar om de skulle fastna på kort eller inte. Jag vågar inte tända av rädsla för att de ska försvinna. Medan jag klappar och smeker dem och njuter av beröringen hoppar även Oskar upp i sängen!!! Min lycka är så total att jag medan tårarna rinner säger högt flera gånger i sträck: "Tack gode Gud för att jag får uppleva det här!" Sedan hoppar de ner och går ut i köket, och jag hör Oskar jama därute. "Men vad gör jag nu", tänker jag, "jag har ju ingen kattmat längre! Och inga matskålar heller", slår det mig sedan. "Kanske jag i alla fall kan ge dem lite vatten, de är säkert törstiga."
Min lycka är så fullständig att det är helt obeskrivligt.
Sedan vaknade jag en gång till – och då fanns det inga katter kvar ...
Det var så oerhört levande – absolut ingen dröm. Det fanns inget drömlikt alls i scenariot, utan allt var hundraprocentigt verkligt. Jag kände deras päls under händerna, kände dem röra sig, kände Freddie slicka mig, hörde Oskar jama ... Det var vår lägenhet in i minsta detalj, och utanför fönstret var det exakt samma gryningsljus båda gångerna jag vaknade.
Att uppleva att man vaknar och sedan vaknar igen "på riktigt" kallas falskt uppvaknande, och det innebär att upplevelsen äger rum medan man fortfarande är i sin astralkropp utanför den fysiska kroppen (vi är ju ute ur kroppen på nätterna). Så katterna och jag möttes i samma verklighet, på det astrala planet, och det var därför det var en rent fysisk upplevelse.
När jag vaknade andra gången storgrät jag av lycka och tackade Gud igen. Jag grät floder hela dagen och på kvällen var mina ögon fortfarande röda och svullna. Jag hade nog inte ens själv förstått hur oändligt mycket jag fortfarande saknade katterna.
Några månader senare fick jag förklaringen till att katterna besökte mig vid just den här tidpunkten: de kom för att förbereda mig på att det snart skulle komma in katter i mitt liv igen, på ett sätt som jag inte ens kände till att det fanns (!). Efter nästan 15 år var jag äntligen mogen för att släppa in andra katter i mitt liv! Men det kommer jag att berätta om i ett annat blogginlägg.
Skrivet i april 2022, men merparten är kopierat från min dagbok den dagen i mars 2013.
© Madeleine Midenstrand 2007–2024 — Uppdaterad 2022-04-11
